Berlin 2017

 
TORSDAG
Hallsberg-Berlin, Park Inn by Radisson Berlin Alexanderplatz
 
Upp 3.30 för att en timme senare kliva in i pappi-taxin, ytterligare en timme senare vinka hej då till parentisarna och vinka hej till Lindbergs, Chaffis-Kent, Kjell Reseledare och gammal idrottande reserv-officer, och mina medresenärer inklusive Simone.
 
Ljungby-stopp med luft och vatten = 46 spänn! Och här någonstans övergick regnet till solsken till regn till solsken till regn och sen blev det Mölletofta-punktering som visst var något annat, men Kjell Reseledare och nye föraren Chaffis-Arne kunde man lita på och det bar snart iväg igen...Helsingborg, Helsingör, non-stop Danmark till Gedser. Och Danmark utanför fönstret blev ännu underbarare med en plastmugg Baileys i kroppen (knoppen).
 
Överfarten till Rostock blev guppig, vi blev riktigt runda under fötterna, och i magen simmade Fritz. Och så gick vi vilse på färjan då vi skulle upp men vi skulle ner då bussen stod högst upp. Kanske inte konstigt att vi blev förvirrade! Och förvirrad var jag vid Calles, sprang runt som en yr höna, men kom till slut ut och sen in i bussen.
 
Berlin by night och jag höll på att bli av med rumskortet innan jag ens hade satt min fot på hotellet...puh! Givetvis åkte kameran upp för att plåta hotellet och lade ifrån mig nyckel-kortet, puff och så tog vinden tag i kortet som flög iväg och landade på en gatubrunn med galler. Iiiih!!! En hårsmån ifrån att ha åkt ner i brunnen alltså! Väl inne på hotellet som kändes opersonligt, hamnade jag på våning 33. En underbar utsikt som får kompensera det trista lilla tråkiga rummet. Och detta betalar jag extra för som soloresenär!
 
Nästa steg i livet blev att inta baren och sörpla grön öl-slisk, den var inte stark men efter en lång resdag med för få timmars sömn och ingen mat i magen så gick den direkt upp i hjärnan.
 
 
FREDAG DEN 13
Berlin, fri tid
 
Sovit gott? Både och! Den gröna öl-slisken drog mig till toan tre gånger, och kuddarna gav mig så smått nackspärr, men annars så...Och när jag tittade ut med värkande nacke och såg en stad som aldrig verkade ta slut så...Varför bry sig om struntsaker när hela Berlin väntade på oss!?! Men först måsta man tanka energi och blev helt nöjd med frukostbuffén och den mysiga sittningen med speglar i taket och kaffetermosar på borden. Och ute sken solen!
 
Okej! Nu är det så här, varför bryta gamla traditioner? Vilsna i pannkakan! Men fick en massa fina bilder från gator jag aldrig hade satt min fot på. Och sen till hotellet och lämpade av färgat öl-slisk och passade samtidigt på att pudra näsan. Och med knorrande magar så...
 
...rundade vi hörnet och intog en enklare lunch innan vi gav oss ut på jakt efter Field Station Berlin Teufelsberg, fick vägbeskrivning från turistinfon och tjejen skickade oss lite åt skogen, men bensin-mack-tjejen skickade oss tillbaka, och efter en promenad utanför bebyggt område kom vi till Grunewald. Och gick vilse! Upp för trätrappan som höll på att ta livet av oss, pustade ut och njöt lite av utsikten, ner igen och sen började vår skogsvandring. Och efter ett långt gående var vi framme...NSA Spy Station! Och här gick våra kameror varma, detta spioncenter har ett gäng hemlösa (?) förvandlat till värsta bästa konstutställningen på hög nivå. Vi gick och vi plåtade, vi gick och vi plåtade och sen trevade vi i mörkret för att gå in i dimman högst upp i kupolen.
 
Tillbaks till hotellet kom jag med trötta ben och värk i rygg och höfter (promenerat 4,5 h i 14 km och tagit 26.000 steg) och det blev en halvtimmes vila i mitt lilla rum innan vi gav oss ut efter mat som slutade med att vi handlade och tog med upp på våra rum, alldeles för trötta att springa och leta vego och jazzklubbar.
 
 
 
LÖRDAG
Berlin, fri tid
 
Planering av dagen...check! Frukost...check! Ut på spring och hamnade i området Nikolaiviertel, wow vad fotoobjekt, men vi hittade inte det vi sökte...KORVMOJJEN! Men jag hittade berlinska praliner så jag klagade inte!
 
En kort hotellpaus och sen bar det iväg ner i underjorden. Njöt av Potsdamer och strosade runt lite i eftertanke vid Förintelsemonumentet innan apostlahästarna tog oss tillbaks till Park Inn via Brandenburger Tor och över Spree. En kort kissepaus...
 
...och sen dags för Spreepark, det övergivna DDR-nöjesfältet i Plänterwald, och efter mycket om och men och ett byte inklusive en sur biljettant så var vi återigen på väg ut i Berlinskogen. Och när vi frågade efter vägen fick vi veta att det inte var mycket aktivitet på det nöjesfältet längre. Men vad gjorde väl det när vi hade skelettet av gårdagen framför oss.
 
Tillbaks igen tog vi oss också, och gav oss ut på jakt efter mat och fann ett ställe där en sur tant gav oss onda ögat så vi skyndade oss därifrån och hittade istället mysiga Kaffeestube, grillad lax och Herr Grusenick. Och då det var Ljus-fest i stan så njöt vi av det på tillbakavägen. Och sen blev det att njuta av dj roger, den polske gatu-musikanten som vi hittade på Alexanderplatz. 
 
 
SÖNDAG
Berlin-Hallsberg
 
Väckning 05.00, frukost 06.00 och fick inte ner mycket, men tillräckligt för att kunna stå på benen. Lämnade mitt opersonliga rum med halvgenomskinliga glas mellan dusch och sovdel (och vad är vitsen med det?) och en toa/duschdörr som inte gick att stänga. När dörren användes för toan så åkte den upp en bit och jag som hatar att ha öppen dörr efter att ha gjort tvåan, eller att ha dörren öppen när jag ska äta...urk! Som tur var stank det inte dass!!!
 
Rapport från bussen: Gårdagen bestod av cirka 5,5 timmars promenerande i 12,2 km och med fötter som pinnade iväg 22.500 steg!
 
Nötning av asfalt mil efter mil, timme efter timme, och 2,5 timme senare var vi framme vid färjeöverfarten Rostock-Gedser. Enligt Kent så var det dags att flyga över...Okej!?! Ska han sätta oss i en katapult och skjuta oss över? Nej, så var det ju inte! Vi fick åka färjan Berlin över, och när jag ändå är igång och tjatar om Berlin så kollade vi filmen "Alone in Berlin" genom Danmark. Gammelfärjan över till Svedala och sen full fräs mot Ljungby-stoppet och lite i magen. Mos på bricka och sötsenap på tröjan, och sen iväg igen klockan artonhundra.
 
Hej då Arne i Brahehus och hej du Chaffis-Kent som nu var tillbaks igen. Och in i natten fortsatte vi och trodde bestämt att jag hade dragit på mig Berlin-bassilusken...ONT I HALSEN. Hej då Berlin för denna gång, men snart igen så...
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: