ECUADOR med Colombia

 
SÖNDAG
D-day! SJ till Örebro, en timmes väntan innan Nettbuss tog mig till Arlanda. Satte mig och läste lite innan jag gick för att leta mat, och när jag kom tillbaks till Terminal 2 satt en Karin och väntade.
 
 
MÅNDAG
Prat i kvadrat och så hade natten gått. Och med fönsterplats i miniplanet, världens underbaraste tavla utanför fönstret, trevligt crew och en holländsk ostmacka så kunde jag inte annat än vara nöjd. 
 
1½ timme på Amsterdams flygplats och kom i samspråk med en afghansk amerikan som såg ut som en hippie shake. Sen på flyget igen och resan bestod av slummer, aliens, en 4-rätters (krämig sallad, köttbullar och mos, chokladpudding med vit choklad, kex med ost och ett rött vin "The Elements"), elaka dockor, kaffe och ännu mera slummer blandat med rövont efter 16 timmars sittning. Total service och ännu mer god mat innan landning: krämig sallad, pizza-slice och en cappucinomousse med grädde. Med KLM behöver man verkligen inte resa hungrig...
 
Orlando Uthyrarens pappa och bror kom och hämtade upp på flygplatsen och sen blev det en njutningsfull färd in till Quito. Eller, ja, trafiken kanske inte var så njutningsfull, men naturen, staden...Och framme så följde Orlando med på en liten promenad så vi fick handla lite frukost.
 
 
TISDAG
Sov gott, vaknade tidigt och ut på terassen och frös med en bok. Kvällar och morgnar är riktigt kyliga. Blev avbruten i läsandet när Karin blev attackerad av varmvattensmojjängen i duschen. Och inte nog med det så hade vi stopp i avloppet. Orlando kämpade på bra, men...
 
Men först under dagen njöt vi av syrran med familj som dök upp hos oss, och det blev en umgängesdag och ett jäkla velande med mig och maten. Trött, ont i huvudet och dizzy i hjärnan, och trodde det berodde på höjdskillnaden men visade sig bero på koffeinbrist!
 
 
ONSDAG
Tuppade av direkt när jag lade huvudet på kudden. Upp för en ensam frukost bestående av: cassavachips och coke! Och ute började staden vakna till liv...bilar tutade, sopbilar skramlade, hundar skällde och så en och annan joggare.Och en del krånglade till det med att springa baklänges!
 
Frukost nr 2 blev med Karin, och när hon sen intog terassen snörde jag på mig promenadskorna och tog en stros på Rio Amazonas-avenyn. 1½ timme senare kom jag tillbaks svettig och med brännande ansikte och några fotblåsor. Plus att jag hade fått öva mig i att korsa gator med risk för livet. Puh! Och ska man göra något så ska man göra det ordentligt. Satte mig på solterassen och byggde på med ännu mera bränna i ansiktet. Solen tar extremt mycket även bakom molnen.
 
Kallvattendusch (vart tog det varma vägen?) och sen blev det att inta IGWT Carnival Fries för lite mat i magarna. Blev sittandes där tills skymningen föll, kom hem vid 19-tiden och var totalt redo för sängen.
 
 
TORSDAG
Uppe med tuppen! Kex med mozzarella och guanabana-yoghurt till förrätt och ett ansikte som sved med extra mycket under ögonen till efterrätt. Och utanför fönstret vaknade en ny dag till liv!
 
Patricio hade ordnat en "privat-chaufför" åt oss och vid 9-tiden hämtade han upp oss och sen raka vägen mot söder och Oasis del Sur där familjen Boada väntade med Quimbolitos, Humitas och Tamales...lite nytt spännande i matväg.
 
Inte nog med att jag satt i en taxi i cirka en timme utan säkerhetsbälte, enligt Orlando så hamnade vi mitt i maffia, knark, rån och mord. Men det enda negativa jag har att säga är det om alla gatuhundar och killen som tränade tuppar inför fäktning. Och så bussfärden till La Plaza Grande, här gällde det att vara stadig på benen tills arslet hade hamnat på sätet då det gasades på innan man hann sätta sig. Och enligt syrran åkte vi ändå med en lugn chaufför! Buss är superbilligt, 25 cent, och betalningen tas upp av en kille som går runt under åkturen.
 
La Plaza Grande. Där sprang vi på Patricios syster, och så innan dess...incidenten med skoputsarna som försökte skinna oss på pengar. Mig ville han ha 5 dollar av, de andra 6.50, men då flög Patricio i luften. En dollar, punkt slut!!! Det var också en upplevelse innan vi lyckades ta oss därifrån. Strosade oss sen igenom Santa Barbara och tog oss upp, upp, upp till den pampiga La Basilika...storkyrkan. Avslutade denna underbara dag med mat på Menestras del Negro. Taxifärd hem, trött och nöjd.
 
 
FREDAG
Uppe tidigt som vanligt och upptäckte att syrran hade skickat meddelande angående denna dag och runt 12-tiden klev Karin och jag ur taxin vid Basilikan. Och idag hann syrran, pojkarna och jag upp i tornet, men först en liten titt i delar av kyrkan. Sen började helvetesbestigningen och upp gick väl rätt så bra, värre då vi skulle ner efter att ha njutit av utsikten. Frank och syrran försvann ner rätt så snabbt, jag stod med darrande ben och Patrik vågade inte ta den tvärbranta lilla ståltrappan ner utan ville att vi skulle ringa efter en helikopter. Men till slut så...
 
Sol utan moln, varmt och fint och det blev en parkdag...El Ejido och La Carolina! Strosade, åt grillad banan med ost (Maduro con queso), och studerade Observatorio Nacional. Lite Patricio-historia fick vi också när han visade var han hade gått på gymnasiet, och var han hade klättrat på basilikan. En klättring som resulterade i att hans pappa hade fått klättra upp efter honom!
 
Carolina-stroset blev okej med en blöt utgång, himlen öppnade sig och Patricio slängde in oss i en taxi. Men vänta lite, det här gick för fort! Ni då? Ska ni stå och vänta på bussen i regnet!?!
 
Hem och värmde oss lite innan vi gav oss iväg till våran matbutik Coral för att bunkra lite då det visst skulle bli regndagar ett tag. Semester kan ju även vara att boa ner sig under täcket och käka chips och läsa!
 
 
LÖRDAG
Oj, snacka om träningsvärk i framsidan av låren och vaderna. Det ger jag Basilikan skulden, så denna dag blev en återhämtningsdag. Chillade med prat, läsning och lite solande på vår underbara terass, och sen kom regnet. Karin försvann in på sitt rum, jag försjönk i läsande en trappa ner. Vårat boende är i två plan, sovrummen på övervåningen, sen måste man gå ut på terassen och gå ner en trappa (utomhus) till köks/vardagsrumsdelen. Man kan säga att det är två lägenheter i en! Sen strålade vi samman för ett enkelt kvällsmål, och så ännu mer läsning för min del!
 
 
SÖNDAG
Vaknade tidigt, spöregnade ute, drog täcket över huvudet och somnade om.
 
Vaknade upp inte fullt så tidigt, nästan regnfritt och sol bakom molnen. En bra dag för en utflykt!
 
Taxi här i Quito är billigt och hela stan är full av dessa gula bilar. Man behöver bara vifta lite med lillfingret så har man en taxi på nolltid. Att de sen stresskör, många inte vill sätta på taxametern och att det inte alltid finns säkerhetsbälte i baksätet är en annan sak. Så Mitad del Mundo nästa! Världens mittpunkt, ekvatorlinjen, latitud 0,0,0, och som ligger alldeles utanför Quito.
 
Fem timmar försvann på nolltid på denna underbara plats (5 USD i inträde), strosade runt, kollade småfilm på spanska, utställningar, var upp i monumentet och njöt av den storslagna omgivningen, shoppade i små butiker och intog Calima Café Restaurante. Äntligen fick jag min potatissoppa med ost och avocado, och till det ett inhemskt öl. Beroendeframkallande gott!
 
Taxi även tillbaka och ju närmare Quito vi kom ju mörkare blev himlen. När vi blev avsläppta vid vårat Casa Tortuga stod regnet som spön i backen. Och då Quito är satt bakom lås och bom så var jag som en dränkt katt innan jag hade fått upp grindlåsen, låst dem igen, kämpat med en trilskandes nyckel till sovdelen...lås, lås, lås, och galler för alla fönster!
 
 
MÅNDAG
Morgonpromenad till Carolinaparken där jag tog mig en stros, lite mulet och lagom med folk som även de strosade, sparkade boll, tränade i utomhusgymmet och sysslade med ledarledd avslappning.
 
Då Quito är inne i en regnperiod så fick vi ytterligare ett skyfall och med lite åska denna gång. Chitchat, tvätt och sen blev det att tillbringa tid under täcket med min tråkiga bok Anno66, men ett tidsfördriv, och i kombo med att planera morgondagens Colombia-tripp så blev kvällen trots allt intressant.
 
Och intressant är det alltid att gå och handla i våran matbutik för varje gång tjatar de om "credit", och idag när vi köpte färskt bröd ville de ha ett nummer. Brödinköpet går till så att man plockar bröden i en korg och sen går man till en "kassa" där priset räknas ut och sen får man betala i den riktiga kassan. Men för att krångla till det lite extra så pratas det ingen engelska och så vill de ha ett jäkla nummer!!! Tack syrran för att du tänker åt oss ointelligenta, det var ju passnumret de ville ha!
 
 
TISDAG
Väckning 05.30, frukost och sen väntade vi in syrran som kom i en lite försenad taxi. Mot bussterminalen Carcelen där biljetter införskaffades till Tulcan. Satt och väntade och väntade och väntade på en buss som aldrig dök upp. Som tur var hade vi min spansktalande syster med som ordnade upp den försvunna bussen som hade varit inblandad i en trafikolycka. På stationen fanns inga informationstavlor alls och det var muntlig information som gällde.
 
Vi skulle ha kommit iväg 09.00, men fick vänta in en annan buss 10.30, men iväg kom vi till slut på slingerkrokiga vägar och for förbi små byar och städer, skön grön natur, höga berg och djupa dalar. Och så förbi Otavalo, stället med indianmarknaden som vi kanske kan hinna med någon dag.
 
Bussen. Bussen innehöll en dvd-skärm där dubbad amerikansk action visades. Ett gäng lokala handlare hoppade in i bussen och tjatade så det skar sig i öronen och Karin satsade på våran nya älsklingsfrukt...bigaråer. Sen blev det till att stanna vid en mack och vi fick en bensträckare. Syrran och jag passade på att handla och när jag kollade ut hade bussen börjat rulla med Karin i, och nu har jag fått se min syrra jaga buss.
 
Trettio grader i bussen och på steg en yngre man som lade sin hand på min axel och sa: "- God bless you!" Såg jag ut att behöva det!?! Busstopp i Rumichaca där vi växlade till pesos innan vi blev inslängda i en taxi som gasade på direkt in i Colombia. Där försvann tullstationen och officiellt var vi fortfarande kvar i Ecuador! Hoppade ur i Las Lajas för att kolla in kyrkan, men fick lite mer än så...en fin liten marknad och ett kämpande med pesos. Och där på djupet låg den sagolika kyrkan, och givetvis tog vi de 275 trapporna ner, Karin räknade!
 
Och mörkret föll på och dags att åka tillbaks så vi haffade en taxi som släppte av oss vid tullen där tullerskan blev förvånad då vi "inte hade varit inne i Columbia", men det löste sig snabbt då det mer var ett "okej", och så fick vi komma tillbaka in i Ecuador. Hm, illegala turister!
 
Tillbaka fick vi en gräddfil till biljettkassan och satt snart på bussen för ytterligare fem timmars resande, men det tog sin lilla tid då polisen genomsökte bussen grundligt. Men till slut kom vi iväg och vid 01-tiden hoppade vi av vid Quitos bussterminal och fick taxi på nolltid då de praktiskt taget slängde sig över oss. Och iväg bar det på en intressant taxifärd då det kördes mot rött under hela färden. Och då timmen var sen sov Lillstrumpa över hos oss!
 
 
ONSDAG
Frukost med Lillstrumpa innan jag följde med henne till bussen, tog sen en morgonpromenad och kom hem med gudomlig god nypressad apelsinjuice. Och även om det var vinter i Quito så kunde solen skina och det kunde vara riktigt varmt. Så det blev intagande av solterassen under den heta solen. Sträckte ut mig på den hemmagjorda solsängen och slumrade in så gott till ljudet av gräsklippning och den underbara doften av nyklippt gräs.
 
Sen har vi äntligen lärt oss hur man duschar. Då vi till en början fick duscha i fesljummet/kallt vatten så högg Karin Orlando en dag och han sa att varmvatten finns dygnet runt, men man får bara ha  duschstrålen på svagt. Och se på fan, äntligen en varm och skön duschning. Men avloppsrören är som de är här i Ecuador och bara att gilla läget. Och så får vi diska i kallvatten, men man lär sig att hantera även den delen. Nu bor vi trots allt i privat lägenhet!
 
Kvällen blev att äta ute, gick förbi Green Coffee och blev inslängda där. Som tur var! Mysig miljö, delvis engelsktalande personal och supergod lasagne. Sen knallade vi oss vidare till Coral och upptäckte att det fanns två plan till. Coral har ALLT!!!
 
 
TORSDAG
Teleférico, por favor! Dags för en 18-minuters linbanefärd upp på berget, och bara färden upp 2500 meter var en upplevelse i sig. Vilken natur, vilken vy över Quito, och på sluttningen gick några kor och betade. Klar, fin och kylig luft när vi steg ur, och här kände jag ett tryck i vänster vad och andningen blev mer ansträngd. Och nu har jag strosat runt ovan molnen, bara det en häftig känsla.
 
Taxifärder är ett kapitel för sig, på ditvägen tog vi en vit-taxi och jag satt i baksätet och bad till Jungfru Maria. Hemfärden blev perfekt med en lugn chaufför bakom ratten, men...Jag tror bestämt att vi lyckades hamna i en svart-minibuss!
 
Och även toaletter kräver sitt eget kapitel, i varje fall våran toa på övervåningen. Stopp i avloppet igen och Orlandos lillebror kämpade på med detta. Enligt Orlando hade vi använt för mycket papper, men gör man tvåan så går det åt lite mer än ett litet ark. Toan blev fin, men sket gjorde vi på undervåningen för säkerhets skull.
 
Sol, prat, chill och läsning och så var även denna dag slut.
 
 
FREDAG
En mitt-emellan-dag, eller med andra ord chill till 110%. Varmt och soligt och jag hade inte ens ork för en morgonpromenad. Passade på att njuta av solen på vår terass, snart är det svensk vinter som gäller. Lite regn föll under dagen, perfekt då det blev små avbrott i solandet.
 
Efter chillet gick vi ut och åt, denna gång på Chori Gol, och där stod de och grillade för fullt utanför restaurangen. Fredag och det var knökafullt med folk, verkade som om Quito-borna hade tagit helg. Knallade oss sen till Coral där gottiset till de där hemma införskaffades. Och som vanligt fick man inte ha bråttom i kassan. Men nu har jag i alla fall lärt mig att köra med "sin factura" i kassan så tack syrran återigen för hjälp. Jag har inte riktigt förstått denna del, antingen visar man passet så de får passnumret (=factura) eller så kör man med "sin factura" (=behöver inte visa passet), man betalar kontant i båda fallen och summan blir densamma. Och båda alternativen är okej!
 
 
LÖRDAG
Ytterligare en fin dag! Tog taxi till syrran med familj och fick en heldag hos dem. Pojkarna var lite sjuka, men orkade hänga med ut på en promenad. Men först blev det fruktstund...guavas! Sen gav vi oss ut, och då magarna knorrade så intog vi föda på ett litet matställe. Det blev ecuadorianskt med först en soppa med majs och likdel, en del av ett ben. Sen kom det in en fisk som tittade på mig, och sen kan folk inte förstå varför jag helst väljer vegetariskt!
 
Fortsatt stros och slog till på en tårta som försvann med Karin och Patricio i en privat bil, vi andra tog en promenad hem till Boada-familjen. En promenad då jag gick med hjärtat i halsgropen. Alla dessa hundar som springer runt på vägarna och alla dessa bilister som inte bryr sig ifall det kommer en hund framför bilen. Det är stor skillnad på detta område och "våran" del, medelklassområdet, även om det finns en del lösspringande hundar även hos oss.
 
Hemma hos Boadas blev det tårtstund med Patricios brors fru och deras två barn (14 och 20), och då vi bor utefter vägen till deras Kennedy så fick vi lift med dem. Jättegulliga, de tog en extra sväng och gav oss en sightseeing vid Basilika-området. Storslaget kvällstid!
 
 
SÖNDAG
Vaknade tidigt, frukost och sen blev det en sista promenad till Carolinaparken där jag fick sug då det kördes världens häftigaste danspass. Riktigt varmt och fint och var helt slut när jag kom hem, och då var det bara att köra igång med Tortuga-städningen innan pappa och bror skjutsade oss till Quitos flygplats där det var lugnt och fridfullt. En liten väntan och sen satt vi på flyget mot Guayaquil där vi fick gå ur planet då det skulle städas. En timme senare bar det iväg mot Schiphol Amsterdam där flyginfon var totalt bristfällig och säkerhetskontrollen rigorös. Vi kom på flyget i sista minuten och efter att ha blivit uppropade några gånger.
 
Sa hej då till Karin på Arlanda där det blev två timmars väntan för mig...i meditation, studerande av andra resenärer och de rosa städarna. Och sen kan det ske lite incidenter vid Arlanda också, när jag åkte upp för två veckor sen frågade en kille på bussen var vi var. Vid Arlanda, sa jag...Det visade sig att stackarn hade somnat och skulle ha gått av i Västerås. Och när jag väntade på Nettbuss för att åka till Örebro så började nästan två taxi-chaufförer att puckla på varandra i jakt på resenärer.  Den stackars engelsktalande killen bad dem att ta det lugnt då de stod och drog i hans resväska och han var rädd att de skulle ha sönder den. Överlag var det ett himla tjafs bland dessa taxi-chaufförer! För mig blev det en skön och behaglig färd till Örebro där det blev att släpa resväskan på snötrottoarer till mitt gamla hotell som nu är vandrarhem.
 
 
MÅNDAG
Somnade direkt jag lade huvudet på kudden och sov gott tills jag vaknade av mig själv. Lämnade rummet som det var och kostade på mig att någon annan städade. Sen TiB till Laxå där parentisarna väntade med sina tassar som bärhjälp. Resan avslutad!!!

Kommentarer:

1 Lillstrumpa:

Jag kan bara säga, bra skrivet och bra berättat, jag har skrattat en hel del under det att jag läste det här blogginlägget :)

Men så här i efterhand kommer jag på flera platser som vi borde ha hunnit med att visa dig och Karin.

Svar: Tiden är alltid begränsad :( Men vilket reseminne blev inte detta :D
Carina Larsson

Kommentera här: